Fredrik Berglund
Konstnärlig ledare / Körens dirigent sedan år 2000
Fredrik är utbildad dirigent och körpedagog vid musikhögskolorna i Örebro och Göteborg. Han är en av grundarna till musiktjänsten och körinitiativet We Are Voice. Fredrik undervisar på några av landets ledande musikutbildningar samt innehar tjänsten som Director Cantorum på Örebro universitet. Som körpedagog och inspiratör är han känd för sitt lekfulla sätt där han inspirerar såväl sångare och publik till stor sångglädje.
Vad är det bästa med att vara dirigent och konstnärlig ledare?
Att få skapa musik där resultatet är större än de enskilda delarna. En fantastisk känsla som bör upplevas!
Vem är din musikaliska förebild?
Finns flera, men körmässigt är det bl.a. min tidigare körmaestra Solvieg Ågren och Erik Eriksson så klart. Det förhållandet till körsång och det pianospel som Erik hade i fingrarna trollband mig från första stund.
Favoritlåt att dirigera?
O Magnum Mysterium av Lauridsen & Kung Liljekonvalje är fantastiska musikstycken som man ödjmjukt kan lära sig av varje gång man framför eller repeterar dem.
Hur många instrument kan du spela och vilka?
Jag är mycket funktionsmusiker, d.v.s. om det behövs ett instrument och vi inte har dessa musiker tillgängliga får man helt enkelt lära sig spela insrumentet. Med kören spelar jag piano, gitarr, dragspel och trombon.
Bästa minnet med kören?
Att åka på körfestival tror jag de flesta körsångare håller som en fantastisk upplevelse. Ett starkt minne är från en festival i Ohrid i Makedonien där vi redan på förhand hade en känsla att allt inte riktigt var planerat utifrån svenska mått mätt. Under de första dagarna hade vi fått planera och ta en hel del egna initiativ för att fylla programmet – men hänvisades till att den planerade slutfesten med alla körer skulle bli något alldeles extra. Iklädda vår vackraste sommarskrud med sommarkostymer, vackra klänningar och midsommarkransar i håret på altar och sopraner vandrade vi bort till festlokalen. Vi blev lite förvånade att vi inte mötte andra körsångare på vägen, men tänkte att vi är nog sist som vi varit tidigare under resan. Väl framme märker vi att det är ett bröllop i festlokalen. Förvånade av att personalen inte är medvetna om vår ankomst blir vi till vår förvåning refuserade entré, trots att vi påtalar att vi tillhör körfestivalen. Snopna, men skrattandes vandrar vi hemåt och inser till slut att festen ställts in – som så mycket annat av festivalevenemangen denna resan. Som sagt ett festligt minne, men inte lika festligt i stunden.